Fälläjsia

Jag tänkte sammanfatta vår resa genom Centralamerika med lite små anekdoter som jag skrivit upp under resans gång. Vill man hellre läsa sammanhängande text så får man läsa hos Tantorini eller Bellita.

Madrid
- Bella och Tanja blir grundlurade av en taxichaffis som tar ut världens högsta avgift för att åka från flygplatsen till vårt hotell över natten. När jag landat får jag ett sms om att jag inte ska låta mig luras, lätt med spanjorer som inte kan någon engelska kände jag, men klarade mig ändå.
- Vårt rum var väldigt fräscht och värt pengarna, dock hade det en liten speciell touch kan man säga... I badrummet kunde man nämligen välja att ha bara röd porrbelysning på och så kunde man se sig själv i spegeln från knäna och uppåt när man duschade.




Madrid - Mexico City - Puebla
- Vi höll på att få lite lätt panik på denna 12-timmarsflight då man inte kunde köpa något att äta utöver de måltider som serverades, vilket slutade med att vi åt upp en av godisförpackningarna vi hade köpt i present till Maria och Vanne som vi skulle få bo hos i Puebla.
- Den varma maten vi fick var gul pasta med svamp och oliver, två detaljer som både Bella och jag hatar, men Tanja som i vanliga fall gillar det tyckte inte ens om denna delikata måltid.
- När vi ankom till Mexico så fick vi gå in i ett speciellt rum med värsta kontrollen, men vi blev i alla fall insläppta i landet efter en nervös kvart bland vakter med vapen och konstiga blickar.
- Vi tog en buss till Puebla och innan vi lämnade flygplatsen så kom en man på bussen och filmade alla som var med. Vi är fortfarande tvekis på varför, men det har väl med knark eller terror och göra förmodligen...

Puebla
- Här panikade vi lite lätt gällande vår resrutt då vi inte bokat några flygbiljetter vidare och inte kunde hitta några passande. Men det löste sig genom att vi la om vår rutt ganska så rejält.
- Vi åkte också jordens skumpigaste lokalbuss, det var faktiskt som att vara på nöjesfält.



Puebla - Mexico City - Havanna
- Vi skulle försöka äta frukost på flygplatsen innan vi flög till Havanna, men det var lättare sagt än gjort och vi fick vår andra riktigt äckliga matupplevelse. Det vi trodde var en ostmacka var istället något slags wienerbröd fast med ost och jalapeño...
- Vi hade en viss oro för visumet till Kuba då vi inte hade kunnat söka det hemifrån, men det var inga problem utan man köpte det helt enkelt av en liten tant som stod vid incheckningskön....
- När vi väl ställt oss i kön till incheckningen så kommer en kvinna fram och frågar om vi kunde transportera en klänning till hennes syster som "dansar i Havanna". Det var väl det närmsta vi kom knark och olagligheter....

Kuba
- Precis när vi kommit fram till vårt boende hos en trevlig dam i 60-årsåldern, helnöjda med terass med havsutsikt så retar vädergudarna oss med världens tropiska ösregn.
- När det väl blivit lite uppehåll och vi pallrat oss ner till stranden så inser vi att vi har privat polisbevakning då det bara är vi på stranden och tre minuter efter att vi kommit dit så sätter det sig en polis lite högre upp på stranden och har stenkoll på oss, tryggt...
- Efter att ha legat en stund och faktiskt kunnat njuta av vädret så ser vi hur det blir mörkare och mörkare på himlen och så var det där igen, ösregnet! Så vi låg där som strandade valrossar på våra värdesaker för att de inte skulle bli blöta och skrek för det gjorde så ont när sanden stänkte upp på oss av att det regnade så hårt. Men det var inget långvarigt regn i alla fall...
- Väl i Havanna där cigarrosen låg som smog över staden så skulle vi vara lite turistiga i regnet så vi tog en turistbuss a la  London. Bara det att det var omöjligt att höra de tre grejer "guiden" sa under två timmar och vi åkte inte en rundtur utan vi åkte till ett ställe och åkte sen i princip samma väg tillbaka. Mycket spännande! Värt att tillägga gällande bussfärden är också att när vi satt och väntade på att bussen skulle åka så kom det fram en äcklig man och började slicka på rutan där vi satt, bara en liten detalj sådär...
- Cuba Libren som intogs i Havanna kan ha varit den starkaste och äckligaste ever. Men jag drack i alla fall upp, av princip.
- Tanja ville gärna fota typiska kubabilar i en gränd och vi hittade en gränd som passade utmärkt för detta. Bara det att när vi fotat ett tag så insåg vi att det låg en man under en av bilarna, oklart om han sov eller mekade med bilen.
- Vi hade lite små sömnproblem på vårt boende, först och främst för att det var tuppar, fåglar och hundar som förde ett himla liv. Men sedan hade vår husägarinna även världens ravefest på undervåningen vår sista natt hos henne, Bella sov sig dock igenom det hela... Värt att nämna är att damen sedan gick omkring i en silkig morgonrock ända fram tills vi åkte därifrån vid tretiden på eftermiddagen!

 
Dålig dag på terassen...

Bra dag på terassen...

När det började bli lite mörkt i kanterna...


Under den bakre bilen ligger det alltså en man...

Kuba var som man trodde liksom...

Vi åkte en liten, rund moppetaxi genom Havanna:)

Fortsätter med övriga länder senare, det blir så långt och tråkigt annars!

Felicia

Imorgonbitti beger jag mig mot Arlanda, vidare mot Madrid där jag möter upp mina kära reskamrater. Vi spenderar natten där och beger oss sedan vidare till Mexico City! Så nästa gång jag skriver här så lar det snarare se ut sahar... inga Å Ä Ö, det är ett säkert tecken på att man har det bra;)

Nu jäklar ska vi ha det så bra, inget stoppar oss!

Godnatt Sverige. God morgon världen!

Felicia

Yes, that's right, om en vecka befinner jag mig i Mexico tillsammans med Bells och Tanja. Har inte riktigt förstått det ännu, men det klarnar mer och mer. Resväskorna står här i princip färdigpackade och nu ska jag bege mig mot "Världens centrum", först färga ögonfransarna och sedan jobba. För nu är det bara jobb kvar, så det kommer gå fort ända tills jag sätter mig på tåget mot Arlanda på tisdagmorgon, sjukt fort!

Vi har läst tråkiga prognoser om något slags regn-/åskväder som rör sig in över Mexico, men vi hoppas att det ser ut såhär istället:

Bild 1 2 3

Felicia

Sista dagen och jag har fortfarande svårt för detta. Men kom tillslut fram till att såhär i restider kan jag ju skriva om min första resa på "egen hand". Anledningen till dessa situationstecken är för det första att det jag tänker skriva om är en språkresa med Amanda så helt själv var jag ju inte och behövde inte veta så mycket själva heller eftersom det var just en språkresa. Och att vi dessutom varit utomlands med skolan på våren, men det gilldes ännu mindre.

Detta var alltså sommaren 2005, sommarlovet mellan högstadiet i gymnasiet. Vi skulle gå från att vara störst, bäst och vackrast på Vammar till små skitungar på Nyströmska. Men först skulle vi lära oss lite till om oss själva, världen och det engelska språket. I Malta, ett fantastiskt trevligt land!

Vi hade valt att bo i en maltesisk familj för att komma ännu närmre kulturen, men mesade oss dock lite och valde att bo i en gemensam familj. De var väldigt trevliga men pratade mestadels maltesiska även om de självklart kunde engelska också då det alltså också är officiellt språk i landet. De hade flera hundra brevduvor på taket som den lilla sonen i familjen stolt berättade för oss att han och pappan tävlade med, vi fattade ingenting. Tävla med brevduvor liksom!? Sedan hade de apelsinträd i sin minimala trädgård som mest bestod i en liten, liten hundgård med en stor läskig schäfer som vi dock tyckte lite synd om vill jag minnas.

Gällande skolan var vi plugghästar som vanligt och på kvällarna åkte man på diverse arrangemang och alkoholfria discon, vill minnas att vi tyckte detta var väldigt kul och vi hade ett favoritställe som jag tyvärr inte minns vad det hette. Det låg mitt ute i ingenstans och där samlades säkert ett par hundra språkreseelever och dansade till "candy shop" och "Mr lonely"... haha! Dessutom fanns det höga pelare att dansa på, det vågade dock inte vi.
Vi hade ett hatställe också, och det minns jag till och med namnet på; Fuego! Något slags salsaställe som vi alltid fick hemlängtan på...

I övrigt var vi ju såklart väldigt lydiga och gjorde allt som man blev tillsagd, helt ärligt alltså. Kan inte förstå att detta "bara" är snart sex år sedan, känns som ett helt annat liv.

Bilder från denna resa finns tyvärr på någon CD hemma på skolberget och dessutom är kvaliteten urdålig, men denna bild hittade jag faktiskt i bloggarkivet och tror minsann att den är från det där favoritstället, eller vad tror du A? Små är vi i alla fall! :)

Felicia

Ännu en hyllning till vänner och familjen såklart, behöver nog inte skriva mer. Ni betyder♥

Felicia

Min stubin är kort och jag blir upprörd över många småsaker varje dag. På jobbet blir jag exempelvis irriterad på oansvariga föräldrar, otrevliga kunder och snattare. Här hemma blir jag irriterad när min karl lämnar lite på botten av en förpackning och istället öppnar en ny, när datorn/mobilen/annan teknik inte vill som jag vill. Sånt man skulle kunna kalla I-landsproblem helt enkelt. Men jag blir självklart irriterad på andra saker också, krig och orättvisor i världen och så vidare, vänner som sviker och oärliga människor.

Men fan, mest irriterad blir jag nog ändå på folks sjuka fördomar om diverse saker och folk som dömer någon efter utseende. Det låter så jävla klyschigt, ursäkta svordomarna men jag blir irriterad bara av att tänka på det. Men att alla "turkar", "araber", "bögar" "emos" eller vad för "minoritet" de nu tillhör ska bli dragna över en kam gör mig sjukt upprörd, så det så!

Felicia

Min "samorbrorbo" som jag gillar starkt!

Födelsedagarna blir mindre och mindre händelserika för vart år som går och jag kan inte minnas att något speciellt hänt just på en födelsedag.
Det är klart att det är roligt att fylla år det innebär ju uppmärksamhet, god mat, presenter, snälla ord och omtanke, men det gör det ju varje år och varje år är unikt på sitt sätt. Men jag vill skylla på att jag fyller år på hösten, nästan vintern. För att exempelvis anordna kalas på vintern är så mycket svårare än på sommaren då man kan dra ihop något i trädgården, en park eller var sjutton som helst. Jag tror att min favoritfödelsedag ligger framför mig faktiskt, herregud jag har ju(peppar, peppar) en hel drös med födelsedagar kvar!

Felicia